Annonser

Textkatalog

Jag har under en längre tid velat katalogisera de icke-akademiska texter jag skrivit genom åren, mest pga ett behov av att se saker samlade på ett ställe. Vad som började som en oplanerad one-off grej (en självbiografisk essä om min skolgång, icke desto mindre) fick en för min del rätt oväntad fortsättning med populärvetenskapliga essäer, krönikor och recensioner i SR, Sydsvenskan och Vetenskapsrådets Curie. Dessa har hopat sig nu under 5 år till en textkatalog som jag finner en viss stolthet i att se tillbaka på. Här är listan tillsammans med lite kommentarer kring varje text.

 

 

Essäer

 

Vete, pest och varför Stålmannen måste vara vit
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1039364?programid=503
(Producent: Olof Åkerlund)

En av frågorna jag har brottats mest med i vuxen ålder är den om mekanismerna bakom hur världens maktcentrum pendlat (pendlar) mellan olika världsdelar. Varför var tex det islamiska kalifatet under en viss tid världsledande inom vetenskap och konst medan samma område idag är långt ifrånsprunget av Väst (och Öst för den delen)? När jag växte upp var antydningarna att det fanns något inneboende underlägset i människor från teknologiskt underutvecklade världsdelar, något som jag aldrig accepterat eller trott på. Den här essän, kort som den är, försöker besvara några av frågorna som jag alltid ställt mig själv med hjälp av 3 prisbelönade/bästsäljande historiker.

 

Blir du genredigerad, lille vän?
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/976110?programid=503
(Producent: Olof Åkerlund)

Den här texten var från början en recension till Sydsvenskan, men som de inte hade utrymme till. Jag frågade då Obs om de ville ha det, och fick skriva om den till essäformat. Jag anser själv att det är en av de viktigare texterna jag skrivit rent samhällsmässigt för det handlar om ny teknologi inom genredigering som har gett oss en oerhörd makt men som tyvärr många fortfarande är rätt omedvetna om. Frågan är om vi är redo att hantera den här makten att kunna ändra vår biologi efter vilja och infall, eller inte.

 

Om ekonomiska fiskar
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/828903?programid=503
(Producent: Mats Kolmisoppi)

När jag föreslog idén om en essä som kopplar ihop ”Nobelpriset i ekonomi” till gruppbeteende i fisksamhällen fick jag intrycket att Obs-redaktören Mats Kolmpisoppi var rätt skeptisk (och nu i efterhand hör jag faktiskt att det låter lite långsökt). Men som tur var för mig gav han det en chans. Beteendemönster som man tidigare trodde var förbehållet primater – intrigerande, fuskande, fifflande – och som Hart och Holmström fick Nobelpriset för att ha studerat, har sedermera identifierats i komplexa fisksamhällen. Detta är fascinerande: komplext beteende är alltså inte kopplat till hur stor hjärna (därmed kapacitet för intrigerande) man har. Det är istället kopplat till hur mkt konkurrens man har för sin överlevnad/framgång. Förmodligen därför det fifflas mer i storstäder än i mindre samhällen?

 

Istället för tristess – elchock
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/713531?programid=503
(Producent: Mats Kolmisoppi)

Även denna idé väckte Mats skepsis från början, tror jag. Jag skrev och berättade att det finns nya studier om tristess och människor som inte kan utstå det och det är kopplat till hjärnstrukturer och man ger sig själv elchocker och allt detta har att göra med Albert Camus. Men även denna gång litade Mats på mig och det resulterade i denna essä. Och tristessens betydelse för våra beteendemönster verkar vara ett allt mer studerat ämne, något som jag tycker är oerhört spännande.

 

Vetenskaplig metod som skitsnacksdetektor
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6144212
(Producent: Mats Kolmisoppi)

När jag var i Washington DC för några år sen såg jag en replika av Magna Carta där de kungliga undersåtarnas rättigheter fastställdes i förhållande till kungen på 1200-talet (detta angränsar till essän om Västs uppgång och den vita Superman) och drabbades av ett av de ögonblicken där man plötsligt förstår något som man länge vetat. Dagens Europa, med alla de rättigheter vi åtnjuter, är naturligtvis dramatisk annorlunda jämfört med hur det har varit historiskt (undersåte till en absolute ruler). Det fick mig att tänka på flera händelser genom historien som förändrat samhället dramatiskt, och så kom denna essä till som försöker sätta uppkomsten av den vetenskapliga metoden i perspektiv. En milstolpe i civilisationen.

 

DNA – våra molekylära arkeologiska utgrävningsplatser
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/460073?programid=503
(Producent: Katia Wagner)

Anledningen till att den här essän någonsin kom till är egentligen Katia Wagner. Hon var den första producent/redaktör som ringde mig personligen och sa att jag hade intressanta texter. Jag pitchade idén om att kartlägga mina gener med ett kommersiellt kit och skriva en kulturessä om den nya trenden, mänsklighetens historia och min egen biologi. Det visade sig senare att Karin Bojs höll samtidigt på med ett mycket, mycket större och omfattande variant av samma tema – och tack vare denna essä fick jag presentera hennes prisbelönade bok på Augustgalan 2015.

 

Frågan om naturvidrig teknik alltid är av ondo
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5944880
(Producent: Pernilla Ståhl)

Det här var den första essän jag skrev med avsikt att det skulle sändas i radio. Därför tog jag också bort alla ord som är jobbiga att uttala. När Pernilla erbjöd mig att skriva en längre essä till Obs ville jag först skriva en om det amerikanska inbördeskriget för jag var så insnöad i det just då. Hon talade mig rätt snabbt ur detta. Sen mindes jag att jag hade läst något om att det nu i teorin var möjlig att teknologiskt åstadkomma mänsklig självbefruktning. Och att jag behövde sätta detta i kontext till nya bioteknologier genom historien. Resultatet blev denna essä som också trycktes i VoF’s tidning Folkvett lite senare.

 

Från bananflugor till Nobelmiddag. Farshid Jalalvand: värna grundforskningen!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5667330
(Producent: Pernilla Ståhl)

Efter att jag hade spelat in min första radioessä visste jag att jag varken ville prata om min uppväxt eller om integration offentligt igen. När Obs frågade om jag hade andra texter liggande sa jag att ”jo, ja, jag har skrivit en text om varför grundforskning är viktig”. Det var kanske inte lika spännande som integration men i samband med Nobelprisutdelningen 2013 sändes denna essä om varför samhället inte kan avancera vetenskapligt/teknologiskt med endast tillämpad forskning, oavsett vad ekonomer, bankirer och borgare tror. Det är också förmodligen den text som delats flitigast inom vetenskapliga kretsar online.

 

 

Recensioner och dyl

 

En annan sorts hjälte
https://www.sydsvenskan.se/2016-10-09/en-annan-sorts-hjalte
(Redaktör: Olof Åkerlund)

Det här var min första bokrecension, en Humboldt biografi, och redaktör Olof Åkerlund gjorde viktiga nyckelinsatser i texten, bland annat slutklämmen (God bless you). Som tur var var jag sedan tidigare bekant med Humboldt och vissa andra karaktärer i boken (Haeckel, osv) och fick rätt mkt utrymme i Sydsvenskan för att gå lite mer in på djupet på ämnet och tiden. Jag tror och hoppas det gav eventuella läsare en bra utvärdering av bokens svaga och starka sidor.

 

Fantasier över en fika blir vetenskap
https://www.sydsvenskan.se/2017-04-20/fantasier-over-en-fika-blir-vetenskap
(Redaktör: Shora Esmailian)

Det här var min andra bokrecension i Sydsvenskan (kan jag titulera mig kritiker nu?). Flera gånger var jag nära att sluta läsa den här Kvantbiologiboken och avsäga mig uppdraget för att boken var så dålig. Men en vän tyckte att jag i så fall hade ett ansvar att meddela eventuella läsare om bokens dåliga vetenskapliga kvalité och det resulterade i den här ether’andet.

 

Den kluvna människan
https://ytterstupphojdaobservationer.wordpress.com/2016/02/26/ur-korpers-programblad/
(Redaktör: Sofia Nyblom)

Det här uppdraget fick jag för att Karin Bojs rekommenderade mig till Sofia Nyblom. I den här texten från ett programblad till den moderna dansföreställningen Körper diskuteras neandertalare, syntetisk biologi, Harari (som vanligt) och Zizek. Man kan kanske säga att konst i slutändan alltid är ett Rorschachtest?

 

 

Samhälle

 

Farshid Jalalvand: Över gränsen
https://www.sydsvenskan.se/2017-02-02/over-gransen
(Redaktör: Shora Esmailian)

USA, demokrater och republikaner tillsammans, utmålar specifika nationella bakgrund som medfött dubiösa och resten av världen tittar oberört på. Samtidigt undgår anklagaren den granskning som man utsätter de anklagade för. Jag var rätt arg när jag skrev den här texten, och det kanske framgår. Samtidigt försökte jag bryta ner ”responsmekanismerna” i sina beståndsdelar, och kom fram till att USA är skyldig mig en ursäkt.

 

Om onyanserad och felaktig rädsla för vacciner, inslag i Obs i P1
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/314125?programid=503
(Producent: Pernilla Ståhl/Tor Billgren)

Detta var en av mina första inspelningar för radio, och Tor är rätt skrämmande att jobba med för han är mest tyst förutom när han tillrättavisar en. Men jag försökte slå ett slag för vacciner genom att bemöta den tyvärr alltmer utbredda skepsisen mot vacciner med statistik, studier och genom att sätta saker i förhållande. Till exempel risken för allvarliga komplikationer om man får mässling jämfört med risken för allvarliga komplikationer av vaccinet.

 

 

Vetenskapspolitik

 

Näringslivet bättre än akademin på att acceptera negativa resultat
https://www.tidningencurie.se/kronikor/naringslivet-accepterar-negativa-resultat-mer-an-akademin/
(Redaktör: Peter Tillhammar)

En krönika om saker jag tycker är fel inom forskningsvärlden. Anhopning av spektakulära resultat som inte betyder något och snedfördelningen av anslag som följer det.

 

”Banbrytande forskning kräver långsiktighet”
http://www.esbri.se/artikel_visa.asp?id=1884
(Redaktör: Åse Karlén)

Även detta var en text om vad jag anser vara en oerhörd svaghet i modern forskning: kortsiktighet. Publicerades i tidningen Entré.

 

Gästbloggare för Tidningen Curie
https://www.tidningencurie.se/nyheter/2016/04/14/farshid-jalalvand-ny-bloggare-i-curie/
När Vetenskapsrådets Tidningen Curie frågade om jag ville gästblogga för dem om forskares villkor skrev jag att de nog inte visste vad de gett sig in på. Resultatet blev ether åt alla håll – från publiceringsmodellen till de kassa villkoren för yngre forskare till billig akademisk arbetskraft. Enlig redaktören var bloggposterna några av de mest delade texterna de haft dittills vilket tyder på att rätt många andra forskare känner igen sig i problemen som diskuterades.

 

 

Kommentarer

 

Farshid Jalalvand: Det massiva intellektet som var inlåst i en ohörsam kropp
https://www.sydsvenskan.se/2018-03-15/stephen-hawking-vagade-backa-fran-felaktiga-uppfattningar
(Redaktör: Shora Esmailian)

En eulogy över den eminente fysikern Hawkings upphöjda inställning till vetenskap.

 

Farshid Jalalvand: ”Hjälp våra barn”, Nobel!
https://www.sydsvenskan.se/2017-10-05/hjalp-vara-barn-nobel
(Redaktör: Johan Malmberg)

En kort text om hur curlingföräldrar verkar ha infiltrerat Nobelförsamlingen.

 

En utmaning för den svenska akademin
https://www.sydsvenskan.se/2016-10-05/en-utmaning-for-svenska-akademien
(Redaktör: Olof Åkerlund)

Den här korta notisen handlade om hur Nobelförsamlingen försökte one-up Svenska Akademien. Vad som dock inte framgår här var att SA senare antog utmaningen, drog till med litteraturpriset till Bob Dylan, napalmade kultursverige och vi har ännu ej alla återhämtad oss från det. Lärdomen här: jävlas inte med SA.

Vete, pest och varför Stålmannen måste vara vit

Om man vill förstå varför Superman är vit måste man börja med den agrara revolutionen och jobba sig fram till den politiskt instabila medeltida Europa och sen ta den goda Xenofanes i beaktande.

Som tur är har jag sammanfattat det på 9 min.

Vete, pest och varför Stålmannen måste vara vit

 

 

Avskaffa alla forskarpriser för att främja vetenskap

Inom akademin har vi hamnat i en situation där ens anställning är kopplat till om man kan få in (spektakulära) artiklar i fina tidskrifter samtidigt som resultaten i artiklarna inte kontrolleras förrän andra försöker upprepa dem. Ni kan räkna ut konsekvenserna.

https://www.tidningencurie.se/kronikor/naringslivet-accepterar-negativa-resultat-mer-an-akademin/

 

Influensabakterien

I år verkar den årliga influensapandemin bli värre än på länge. Men det är inget jämfört med pandemin som varade mellan år 1890-1894 och kom att kallas ”ryska snuvan”. Som man ser i det tecknade (!) reportaget i den franska tidningen Le Petit Parisien från 1893 fick provisoriska tält sättas upp på sjukhusgården för att ta hand om den väldiga mängden patienter. På bilderna syns också präster som går runt och utdelar sista smörjelsen; ca 1 miljon människor dog i ryska snuvan under de år pandemin härjade.

Men i slutet av 1800-talet var en ny vetenskap på frammarschen tack vare giganter som Pasteur och Koch. Bakteriologin hade börjat etablera sig som legitim vetenskap och den så kallade ”germ theory of disease”, dvs att mikrober orsakade infektioner, något som var totalt okänt tidigare, vann snabbt mark på grund av de starka experimentella bevisen.

Med det i åtanke, och på grund av att virus vid denna tidpunkt var rätt okända fenomen, var det inte märkligt att forskare började leta efter ”bakterien” som orsakade ryska snuvan 1890.

Richard Pfeiffer, en hängiven forskare (tillika student till den stora Koch), började analysera influensapatienters upphostade slem för att hitta organismen som orsakade farsoten. Återkommande observerade han samma små baciller i proverna. Han trodde han hade hittat influensas orsak; döpte den till Bacillus influenzae. Bakterien kom också att kallas Pfeiffers bacill, och långt in på 1900-talet trodde man fortfarande att den var orsaken till influensa.

Vad Pfeiffer hade observerat var visserligen en sjukdomsframkallande mikrob, tillika bakterien som låg bakom mångas död under ryska snuvan, men Bacillus influenzae var inte orsaken till influensa. Influensaviruset upptäcktes runt 1920-talet och först då löstes sjukdomens mikrobiella gåta definitivt. Utan att riktigt förstå det hade Pfeiffer istället studerat vad som idag kallas ”sekundärinfektioner” – dvs bakteriella infektioner som påföljer virala infektioner efter att virusen orsakat så mycket skada i värdens vävnader att värdens naturliga skydd mot bakteriella infektioner fallerar. Sekundärinfektioner tros också vara orsaken till den stora dödligheten under den dödligaste influensapandemin av de alla: ”spanska sjukan” som svepte fram över världen ca 20 år efter ryska snuvan.

Att komma till bukt med sekundärinfektioner är viktigt för att förhindra influensamedierade dödsfall. De första influensavaccinerna som kom (varav en variant från 1937 kan ses i bild) innehöll faktiskt inte ett nanogram viruspartikel. Istället bestod de av en cocktail av kokta sjukdomsframkallade bakterier – Bacillus influenzae, pneumokocker, group A strep, staphylococcer – och gav av allt att döma en helt ok skydd mot sekundära bakteriella infektioner och räddade således många liv. Än idag är det väldigt viktigt att vara uppmärksam på sekundärinfektioner. Om ni råkar ut för influensa och blir plötsligt värre efter 6-7 dagar sök omedelbart vård. Ni kan behöva antibiotika.

Bacillus influenza döptes så småningom om till Haemophilus influenzae – artnamnen behölls som en homage till dess upptäckt. Richard Pfeiffer upptäckte visserligen inte influensans orsak som han ämnade – men hans upptäckt av Haemophilus influenzae hjälpte forskare att rädda många liv ändå. Idag, mer än 100 år efter hans ursprungliga upptäckt, försöker fortfarande vi Haemophilus influenzae-forskare förstå hur bakterien orsakar sjukdomar och hur vi kan förhindra dem. Vi har kommit långt, men vi har långt kvar att gå.

Essä om genredigering och demokrati

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/976110?programid=503

Människan har nu slutligen makt över både miljö och arv. Vad kommer hon att göra när hon kan välja sin egen genuppsättning? Essä om CRISPR och demokrati i Obs i P1.

För de som är intresserade av ämnet, rekommenderas boken A Crack in Creation (på svenska Sprickan i skapelsen) av en av teknikens skapare Jennifer Doudna.

Kort recension:

”Sprickan i skapelsen” är Jennifer Doudnas (och hennes medförfattare Samuel Sternbergs) bidrag till avmystifieringen av CRISPR. Doudna var tillsammans med bland annat den före detta Umeå-forskaren Emmanuelle Charpentier huvudpersoner i upptäckten av CRISPR-fenomenet, så det går knappast att få ämnet sammanfattat av en creddigare person. Hon nämner upprepade gånger att hon anser det vara sitt ansvar att föra ut debatten om genredigering till allmänheten och det finns ingen anledning till att tvivla på hennes intentioner. I boken dyker författarna in och ut ur vetenskapliga detaljer med stor finess och lättförklarliga illustrationer utan att för den skulle frångå den större helhetsbilden av vad alla forskningsresultat innebär. De täcker både genterapins historia, CRISPRs upptäckt (i grundforskning inom bakteriers immunförsvar), de myriader av tillämpningar av tekniken som utvecklats de senaste åren och de moraliska problem som det ställer oss inför. Doudna och Sternberg ger således läsarna en koncis och bra sammanfattning av dåtid, nutid och framtid som bildar en utmärkt utgångspunkt för diskussioner.

Boken är naturligtvis inte felfri. Den innehåller många onödiga självbiografiska inslag om Doudnas tidiga forskningskarriär, labbkonferenser på exotiska platser och möten med framstående politiker. Hon faller emellanåt in i en bilförsäljaremodus när hon berättar hur nästintill alla världens problem kan lösas med CRISPR. Den infekterade patentbråk om CRISPR-teknologin – som hon är en del av och som just nu pågår i flera stater i USA – nämns inte med ett ord. Istället ligger konflikten som en surrande underton i hela boken och Doudna tar i överkant när hon i detalj beskriver att hennes artiklar var först med att utstaka vägen för CRISPR-tillämpning. Men bortser man från dessa svagheter finns det i dagsläget ingen förklarande text om CRISPR för lekmän som kommer i närheten av att vara lika bra som ”Sprickan i skapelsen”.